Chanel's Pre-Fall Runway Show i Rom

Rom byggdes inte på en dag.

Det tog två, i händerna på Karl Lagerfeld.

Faktiskt talade världens mest produktiva och mångsysslare modedesigner om det senaste Coco Chanel-tema film som han skrev, regisserade och filmade själv, när han berättade för mig hur mycket han kunde åstadkomma på 48 timmar. Han nämnde detta under en förhandsvisning av sin senaste samling i måndags på ett hotell i Rom, nära toppen av Spanska trappan, medan han gjorde flera andra saker, som att läsa en Henry James-biografi, underhålla en roterande domstol av journalister och bestämma vilka accessoarer som skulle passa till varje utseende för hans show. En modell med ett kvavt La Dolce Vita-utseende, hennes hår i en lätt bouffant, bar en djupt svart klänning som delvis var förförisk klänning, delvis änkans ogräs.

"Jag älskar det här, för allt jag bär är svart", sa modellen. Det tog mig ett slag att inse att hon var det Bella Hadid.

RELATERAT: Cara Delevingne och Kendall Jenner stänger Chanels show Hand in Hand

Varje säsong tycks världens rikaste lyxvarumärken gå upp med nivån av extravagans kring deras modevisningar, speciellt de för mellansamlingarna som hålls runt om i världen, och Lagerfeld har vanligtvis överträffat dem alla med sitt arbete på Chanel. Hans flerdagarsäventyr i Rom kulminerade med en häpnadsväckande fest som hölls på tisdagskvällen på flera ställen på det vidsträckta, våningsplan filmstudior här kända som Cinecittà, för en samling kallad "En fransk tjej i Rom." Festen började på ett plaza-filmset prickat med marmor statyer som i allt väsentligt liknade det antika Roms gator, fortsatte sedan till en visning av Lagerfelds film, som medverkade

RELATERAT: Se Kristen Stewart som Coco Chanel från Karl Lagerfelds kortfilm

Allt detta påminde mig om en rad från a profil av Lagerfeld i T Magazine, där författaren Andrew O'Hagan beskrev honom som "mer som en storslagen filmregissör än en designer." Och jag tror att det här är helt rätt, en perfekt tid förening med tanke på inramningen för en samling som inte för övrigt hyllade filmhistorien, men på frågan om han tänkte på sig själv på det sättet, betänkligt.

"Jag bara gör, du vet," sa han. "Jag är ingen art director. Jag är aldrig nöjd, och det är en väldigt bra motivation att alltid tänka, att alltid försöka anstränga sig för att bli bättre.”

Detta råkade vara en fantastisk kollektion för att visa Lagerfelds bestående talang som designer, mer ungdomlig, både sportig och sinnlig, och en komplett återgivning av ett koncept som sammanflätade husets kopplingar till italienska filmer (Anouk Aimée, Jeanne Moreau och Romy Schneider bar Chanel i sina ikoniska filmer) med moderna tolkningar av italienskt mode, som stadspyjamas i tweed som var en lekfull version av den bredbenta "palazzo"-stilen som skapades av Irene Galitzine i 1960-talet. Modeller stylades nästan som varianter av filmstjärnor, som Lara Stone som Anita Ekberg, och vissa väskor var formade som filmkameror. Det fanns några blandade referenser till Vatikanen också, en beskuren cape som bars över en matchande tweedklänning, och möjligen ett par altarpojkar som dök upp på banan, men det var små skämt, inte politiska uttalanden.

När det gäller scenografin var den mycket mer komplex än vad man först uppfattade, en monokromatisk grå färg stadsbild som inkluderade ett konditori, en fiskhandlare och en tunnelbanestation varifrån modellerna först dök upp. Faktum är att de gamla uppsättningarna av stumfilmer ofta skapades i svartvitt, något Lagerfeld valde att återskapa eftersom kläderna annars skulle ha gått förlorade mot en mer genomarbetad färgstark bakgrund.

"Paris, kanske på detta sätt, har aldrig existerat," sa Lagerfeld. "På 50- och 60-talen kunde du inte ha korsat gatan klädd så här utan att bli tagen för en streetwalker. Det handlar mer om luften än om verkligheten. Det är en romantisk idé om Paris, allt handlar om romantik. Tiderna är inte så romantiska, så vi måste jobba på det."

RELATERAT: Gå in på Chanels London-utställning

Vid finalen av showen förvandlades sedan uppsättningen när butiksdörrarna öppnades och servitörer dök upp med tallrikar med pasta och ost, ostron och oändliga desserter. Jag hittade Kristen Stewart nära en pizzeria och ställde spelande frågor om hennes framträdande som skådespelare för att porträttera den unga Coco Chanel i en biografi. Hon hade inte tid att förbereda sig för rollen och var tvungen att lita på Lagerfelds instinkter, eftersom han improviserade manuset även under inspelningen.

"Jag gillar att kunna följa någon som tar risker och inte behöver planera allt och begraver dessa små pärlor i för att hitta dem senare och överraska dig själv, så när jag följde honom kände jag mig inte alls i en prekär situation", hon sa. "Jag kände som jag ville känna - lite tippad på kanten, hela tiden."

FOTO: Kristen Stewarts röda mattanstil