Varje produkt vi presenterar har valts ut oberoende av varandra och granskats av vår redaktion. Om du gör ett köp med hjälp av länkarna som ingår kan vi tjäna provision.
Jag fick mitt första par Ugg-stövlar när jag gick i åttan, cirka 2008. Det var en suddig tid då bebländade Ed Hardy-skjortor och Hollister-jeansminis regerade suveränt, och utan tvekan var Uggs toppen av skor i min mellanstadie.
Även när min samling Ugg-stövlar utökades, mitt första par - de Klassiska korta stövlar i sin klassiska kastanjfärg – hade en speciell plats i mitt hjärta. Jag bar dem för helvete: jag bar dem med leggings. Jag bar dem med smala jeans. Jag bar dem på pooldäcket på simträffar. Jag bar dem var som helst och överallt.
Men sedan försvann min kärlek till Uggs, och jag bytte ut dem mot aktuella trender, som Doktor Martens, ridstövlar och enkelheten hos en skarp vit sneaker. Några av mina Ugg-stövlar mötte sitt öde på Buffalo Exchange under den här tiden, men jag höll fast vid det första paret. I åratal njöt de av pension i garderoben i mitt barndomshem. Och så slog 2020 till.
När det blev en grej att jobba hemifrån lämnade jag Brooklyn och mina tre rumskamrater för lite utrymme hemma i Pennsylvania. Men jag packade bara i två veckor. Naturligtvis ledde detta till att jag bar några av de saker jag länge hade lämnat bakom mig, ovannämnda Ugg-stövlar inklusive.
De älskade stövlarna blev min hundpromenad och ärendelöpande stapelvara, först av nödvändighet, men sedan för att jag ville att de skulle vara det. Och det här var inte bara en mig fenomen. Under karantänen verkade det som att alla kändisar öppet omfamnade Ugg slip-ons och sandaler som ett kollektivt medvetandeskifte ägde rum. Vi bestämde oss för att sätta komforten först. Med andra ord: Uggs var tillbaka, baby.
Att glida in mina fötter i den nya plyschiga Uggs känns som skor som motsvarar en viktfilt. De är varma och de är mysiga, som en kram. Och verkligen, är det inte det vi alla behöver just nu?