Kulturella påskägg i avskedet

Orden "Based on an Actual Lie" introducerar författaren och regissören Lulu Wangs film baserad på hennes egen familjehistoria, Avsked. Medverkande Awkwafina i hennes första ledande dramatiska roll, som filmens huvudperson, Billi, är föreställningen och dess tysta äkthet inget annat än häpnadsväckande. Filmen inleds med att Billi går på New Yorks livliga gator. Även om hon talar mandarin i telefon till sin Nai Nai (vilket betyder mormor) i Kina, visas Billis ungdomliga amerikanskhet genom sin accent, gång och attityd. De två kvinnorna berättar för varandra vita lögner, en efter en. Nai Nai ljuger om att vara på ett sjukhus och vill inte att hennes barnbarn ska oroa sig. Billi ljuger om att bära en hatt för att hålla värmen, för att avvärja sin mormors oro. Även om filmen knappt har börjat, bränner bekantskapen mig i ögonen. Plötsligt längtar jag efter den skyddande omfamningen av mina morföräldrar, som alla är borta.

Handlingen utspelar sig när Billi får reda på att Nai Nai har diagnostiserats med terminal cancer men den stora familjen beslutar att hålla diagnosen hemlig för henne. De förfalskade röntgenstrålar och testresultat för att övertyga henne om att resultaten inte var mer än "godartade skuggor", ovärdiga oro. Istället för att berätta sanningen för henne, ordnar familjen ett fauxbröllop för Billis kusin, Hao Hao och hans förbluffad japansk flickvän på bara några månader, som en ursäkt för att vara värd för en familjesamling en sista gång för att hedra Nai Nai.

RELATERAT: Här är historien om hur jag blev "Awkwafina"

Jag är en medborgerligt aktiv, stolt amerikansk medborgare med en perfekt amerikansk accent, även om jag är född i Kina. Trots det har jag alltid känt mig förvirrad över min oförmåga att kränka frågan "Var är du verkligen från?" Avsked är första gången jag har sett min egen berättelse representerad på skärmen. Det fångar nyansen av en karaktär som är fast amerikansk och som också upplevde invandringens trauma som en barn, tvingade att lämna bitar av sig själv i sina farföräldrars hjärtan och barndomsmärkena.

Denna bakomliggande djupare subkulturella komplexitet, kanske inte uppenbar för andra, var central för filmens äkthet och kärnan i varför den har blivit starkt älskad av asiatisk-amerikanska tittare. För en djupare förståelse av arbetet, här är några av de kulturella påskäggen Avsked, förklarade.

I öppningssekvensen är den kinesiska titeln överlagrad med den engelska. "别 告诉 她" översätter direkt till "Don't tell her", vilket kanske är mer mystiskt och mindre högtidligt än den engelska titeln. I en intervju med NPR, Avslöjade Wang att hennes riktiga Nai Nai fortfarande inte vet om hennes cancerdiagnos. Hemligheten lever fortfarande och lögnen har vuxit med en fullfjädrad Hollywoodfilm baserad på den. Wang och familjen fortsätter att behålla filmens centrala handling och filmens namn från sin matriark.

Många kinesiska invandrarfamiljer i USA har inte råd med barnomsorg och förlitar sig ofta på morföräldrar eller andra släktingar i Kina för att uppfostra sina små barn. Även om USA-specifika nummer inte är tillgängliga, vårdas uppskattningsvis 60 miljoner kinesiska barn av familjemedlemmar på långväga avstånd, främst morföräldrar. Billi bodde hos sina morföräldrar i flera år medan hennes föräldrar arbetade i USA innan de kunde ta över henne, vilket förklarar hennes närhet till hennes Nai Nai. Satellit barn visar ibland subtila tecken på trauma samtidigt som de står inför utmaningen att integrera till livet i USA senare. I en konfrontation med sin mamma uttrycker Billi det trauma och den förvirring hon kände när hon plötsligt slet sig bort från sin lyckliga barndom i Kina.

När Billi anländer till Nai Nais lägenhet utan förvarning hälsas hon entusiastiskt med klappar på botten från sin mormor, som glatt påpekar att det är precis som hon kommer ihåg det. Min mamma klappar fortfarande på min rumpa när vi kramas. Till min död gjorde hon detta mot mina nära manliga och kvinnliga vänner på gymnasiet och högskolan, och nu gör hon det mot min man.

Nai Nai kallar Billi för "dumt barn" under hela filmen, en mandarin -kinesisk term för kärlek. Billi tycker om att bli kallad detta, vilket påminner henne om barndomsåren hon levde med Nai Nai, på att vara babied. I detta kärleksfulla sammanhang ligger översättningen närmare det amerikanska barnsliga smeknamnet "Silly Goose".

RELATERADE: Ett år senare, Has Galna rika asiater Faktiskt förändrat Hollywood?

När spänningarna börjar koka vid en familjemiddag blir Billis föräldrar förkrossade i ett bråk med den stora familjen. De lokala släktingarna känner sig besvikna över bröderna som lämnade Kina. Wang illustrerar skickligt det komplicerade förhållandet som kineserna har till väst, delvis motvilja och delvis beundran. Berättade Wang Skiffer, "Det finns en sådan känsla av att de människor som lämnade, de inte riktigt förstår Kina." Det omvända är också sant, där människor i Kina inte riktigt förstår kinesiska amerikaner, som kan ses som opportunist, till och med förrädisk. När en moster förkunnar att kineser ska stanna i Kina istället för att bli amerikanska utmanar Billis mamma henne, "Kommer du att skicka din son för att studera i USA när han är äldre?" Svaret, klart bekräftande, lämnar tanten mållös.

Kinesiska begravningsritualer är ingenting om inte utarbetat, och förfäderdyrkan är vanlig praxis. Till min farfars begravning skaffade min familj en färgglad, snygg mini-herrgård av kartong, minst dubbelt så stor i en kylskåp, tillsammans med andra lyxprodukter gjorda av papier-maché, inklusive tjänare, en limousin och till och med ett husdjur duva. Alla dessa brändes i en massiv brasa så att de kunde nå honom i livet efter detta. Liksom Billis familj brände vi också högar och högar av spritpengar, vilket är symboliska antika pengar för vår förfaders användning i andevärlden. Begravningar pågår ofta i dagar. Erbjudanden av de bästa livsmedel och drycker läggs fram före familjens helgedomar. Kyrkogårdsplatsen filmades på själva graven till Wangs morfar, vilket tillför ytterligare en touch av äkthet. Det är vanligt, särskilt före stora evenemang som ett bröllop i Avsked, för att familjen ska besöka förfädernas gravar för att ge erbjudanden, hålla förfädernas andar tillräckligt tillräckligt för att fortsätta välsigna familjen. Att bränna en iPhone -låda tillsammans med en annan insättning av spritpengar kan verka komiskt för utomstående, men det är det vanlig praxis för familjer som vill ge sina förfäder ett välmående liv efter livet, vilket inte sparar dem några symboler lyx.

Billis knubbiga lilla kusin som hela tiden var limmad på tv -spel är en gripande autentisk skildring av en pojke som lider av Lilla kejsarsyndromet. Han är ett exempel på konsekvensen av Kinas enbarnspolitik, som fanns från 1979-2015. Denna politik, som drivs av den kulturella preferensen för en manlig arvinge att fortsätta efternamnet, resulterade i att många urbana familjer uppfostrade övergiven pojkar. Kusinens stil - klädd bättre än de flesta vuxna på bröllopet; high-touch-frisyren, färgad och permanentad i ung ålder-signalerar också att han är typiskt "Little Emperor".

I en scen med dramatisk ironi och komedi regisserar Nai Nai det besvärliga paret under deras mycket hårda fotografering innan bröllopet. Ett annat brud och brudgum, i fullt bröllop, pratar in i uppsättningen och ber om ursäkt när de inser att de har fel plats. Utveckla uppsättningar i stora fotostudior är inte ovanliga i den kinesiska bröllopsfotograferingsindustrin, uppskattade att vara värda miljarder, där high-end glamour, makeovers, kläduthyrning, pre-bröllop fotografering och retuschering kan kosta många tusen dollar. Bilderna visas sedan framträdande på själva bröllopet.

RELATERADE: 12 asiatiska stereotyper That Var alltid min kanske Stänger helt

Eftersom ingen av bröllopsgästerna visste att hela äktenskapet var en fars, blev jag förvånad över det förutom den subtila, spända ser ut som gästerna gav varandra, det fanns ingen spetsig diskussion i filmen om Hao Hao som gifte sig med en japaner kvinna. Även om moderna relationer mellan Kina och Japan har förbättrats något, är deras historia lång och bitter. Min egen far protesterade högt när jag kort träffade några som var japansk-amerikanska. Krigsbrottens fasor glöms inte bort och familjer befinner sig i olika stadier av läkning från tidigare trauma. Detta kulturella fenomen fortsätter att påverka asiatisk-amerikaner idag, särskilt de som är barn till invandrare, eftersom det rapporteras åtminstone 61% av asiatamerikanerna säga att föräldrar bör ha inflytande när de väljer ett barns make.

Jag har de bästa barndomsminnena när jag gick på stora familjefester i mina bästa klänningar och dansade mitt hjärta barfota till den ibland offkey sången av alla som var modiga nog att ta skede. Detta var 1980 -talet, och medan karaokemaskiner ännu inte var vanliga, firade familjen tillbaka i Asien inkluderade regelbundet en hyrd keyboardist som skulle följa med alla villiga gästar i deras favoritpoplåt val. Tekniken har utvecklats, men traditionen (som ses i filmen) har inte förändrats.

Berättade Wang NPR att under Kulturell revolution, hennes riktiga Nai Nai kämpade i den kinesiska armén när hon var 14, på kommunistpartiets sida mot nationalisterna. "Det var egentligen bara ett sätt för henne att fly från ett arrangerat äktenskap. Hennes familj hade ordnat att hon skulle gifta sig, och hon ville inte göra det... Och så tog hon bara en ryggsäck och gick med i [armén], ”sa hon. Nai Nai i filmen är lika rebellisk. Medan hon fnissar och hinner ikapp med andra krigsveterankompisar, avslöjas det att hennes slapphet är ett resultat av ett skottskada från striden sedan länge.

I USA, vi är vana vid att ta för givet en individs rätt att fatta egna medicinska beslut. Att ha tillgång till sin egen diagnos och prognos är en sedan länge etablerad del av patienters rättigheter i Amerika. Därför är tanken att familjemedlemmar kan blockera viktig information om en persons hälsa ofattbar för amerikansk publik. "Det är ett brott i Amerika", förklarar Billi under en dramatisk scen i sjukhusets väntrum. Men samma filosofi kring patienters rättigheter existerar inte i många andra länder, inklusive Kina, där familjen ges det primära beslutsansvaret. Den utökade familjen insisterar på att det är bättre att hålla Nai Nai i mörkret, för att bevara Nai Nais optimism och lycka, skydda henne från oro. När Billi utmanar denna logik, påminner de henne om att Nai Nai själv tidigare hade slutliga medicinska diagnoser från andra familjemedlemmar.