Hej New Yorkers, har ni räknat ner dagarna fram till den Londonbaserade ramen-kedjan Wagamama öppnar sin första utpost på Manhattan? Väntan är äntligen över. Du hittar det två våningar stora matstället som ligger tvärs över det nordvästra hörnet av Madison Square Park, som är den perfekta platsen för en promenad efter maten. Och om hypen är någon indikation kan du också vänta på en bänk vid parken tills ett bord öppnar upp för dig och din fest.
När du väl kommer in är det här du kan förvänta dig:
Det finns massor av sittmöjligheter: i baren, i en monter eller vid ett gemensamt bord. Om du är bekant med företagets historia kanske du är medveten om att den senare var en av de mest kännetecken för restaurangen när den öppnades i London i mer än två decennier sedan. Inredningen är ren och modern, består mestadels av trä och metall. Det mest märkbara - och möjligen bara - blomstra är Tom Dixon -hängen med mässingsfoder hängande över borden. Bra val, killar.
En sak att notera är att maten kommer ut ganska snabbt. Allt görs på beställning, men det finns inga varma lampor i köket som håller dina måltider förrän resten av festens rätter är klara. Istället levereras allt till ditt bord så snart det är klart för att du ska få den färskaste versionen av din maträtt. Vinnande aptitretare: Anka -gyozas med doppsås av körsbärshoisin. Den kryddan var allt och när vi sa till vår server så tog hon med oss en extra skål att hälla på allt annat vi beställde.
Restaurangen kallas vanligtvis för en "ramen -kedja" men de har så mycket mer än så. Ja, det är en höjdpunkt, och vårt shiro dashi fläsknummer (med långkokt kött marinerat i bulgogisås, toppat med grönsaker och ett te-färgat ägg) var fantastiskt, men det fanns gott om teppanyaki, sallad och donburi alternativ, som väl. Jag uppskattade också att deras nudel+buljongskål inte var så salt som det som vanligtvis kommer i min väg när jag åt på populära ramen -led och inte lät mig släcka av törst under och efter min måltid.
Min matkamrat och jag valde ankskålen, som bestod av extremt mjuka, sous vide-kokta strimlade ankben med en kryddig teriyaki sås (som knappast var kryddig), diverse grönsaker, ett stekt ägg (faktum: ett stekt ägg får allt att smaka bättre) och en liten sida av kimchi. Som första generationens koreanamerikan godkänner jag 100 procent Wagamamas kimchi. Gör det rätt och blanda allt innan du torkar ner.
Ah, och sedan blev det en efterrätt. Med sex olika alternativ var godismenyn mer robust än vad jag förväntade mig. Till slut valde vi chokladlagerkakan som duggade med choklad och wasabisås och serverades med en skopa kokosglass. Fullständig upplysning: Jag gillar inte wasabi och kokosnöt jag kunde klara mig utan, men båda smakerna var väldigt milda och jag slutade älska det vi beställde. Dessutom var ett av lagren i den dekadenta tårtan en krispig waferliknande kaka som tillförde ett fint och oväntat lager av textur.